En HR-chef förklarade det för mig en gång. Sanningen om varför de bästa ibland inte vill gå en utbildning och än mindre vara med på en träning. Chefen bröt ned det till summeringen “de är rädda för att någon ska märka att de också är mänskliga”. Vi pratade vidare och ju mer jag funderade desto mer stämmer det med allt som jag sett. Hur folk som sa att de var bra, men samtidigt var livrädda för att vara med på en träning.
Som utbildare vill du gärna ha med dem och att de ska få bjuda på sina tips. Men de sätter sig på tvären och vill inte göra en enda övning. Ibland säger de till och med “jag övar i verkligheten” vilket är absurt i min värld, där det också innebär att alla missar de gör är missar i verkligheten.
Allt vi kan göra är att respektera den rädslan. Att den som vägrar att träna står inför en större oro och att den i sin tur bygger på en rädsla att inte få misslyckas. Perfektionism som bygger på en osäkerhet, oavsett om det är att personen är rädd för att tappa sin status, få reprimander eller att den helt enkelt inte trivs med att göra fel. Det här kan inte vara bra på sikt! Om inte annat oroar jag mig för stressen dessa människor måste uppleva.
Nästa dilemma i det hela är hur långt det kan gå innan felen då upptäcks. Folk mörkar att de gör misstag, döljer det i annat. Ibland ljuger de till om vad som gått snett. Skyller ifrån sig eller skäller ut någon annan för deras misstag. Vi vet ofta inte alla fel som görs på en arbetsplats och inte heller då vad för kompetensutveckling som behövs för att rätta till de misstag vi aldrig får reda på.
Det finns ett museum för misslyckanden, det är ironiskt fyllt av idéer från företag som uppenbart varit livrädda för att göra fel. Det gör att de är sena på nya idéer, inte utvecklas och med tiden slänger ur sig desperata koncept som ser ut som det ska vara säkra idéer. Men inte är det, utan kopior av vad de modigare konkurrenterna redan lanserat.
Lösningarna på det här är enkla:
1. Uppmuntra en felmarginal – stäm av regelbundet att folk vågar göra, även om de kan göra fel. Mät det i misstag och hylla dessa.
2. Tvinga alla att gå en kurs – för vi kan alltid bli bättre. Chefer behöver också föregå med gott exempel, ibland gå samma kurser och vara först på övningar och visa att även chefen kan göra fel och tappa ansiktet
3. Jobba med tryggheten och tillit – för att varje gång som en organisation har problem med att det inte tillåter fel, är det en STOR varningsklocka. Ett tecken på att folk inte känner sig trygga. På sikt är det en garanti på ett STORT misslyckande. Så för er framtid – ta det på allvar! Våga göra fel!
