Forskare vid Penn State University och Paris Brain Institute har undersökt hur kreativitet och inlärning hänger ihop — och kommit fram till att det är den associativa komponenten i kreativitet som gör skillnaden.
I två separata studier deltog totalt omkring 290 universitetsstudenter. I den första studien (146 deltagare) fick studenterna lära sig ordpar (litauiska och engelska) och parallellt utföra ett ordassociationstest där de uppmanades skapa ovanliga men meningsfulla verb till substantiv – till exempel att koppla “resa” till “stövel” snarare än det mer väntade “bära”. Resultaten visade att de deltagare som skapade fler ovanliga associationer även presterade bättre i inlärningen – och detta kvarstod även när forskarna kontrollerade för deltagarnas intelligensnivå.
I den andra studien (145 deltagare) fick studenterna använda sig av mer konkreta kreativa uppgifter — såsom att skriva korta berättelser eller rita bilder — för att medvetet skapa nya kopplingar mellan begrepp. Även här fann forskarna att vilka som medvetet tränade på att koppla ihop mer avlägsna begrepp klarade inlärningsuppgiften bättre, medan spontana och mindre reflekterade associationer inte visade samma effekt.
Analysen visar att sambandet mellan kreativitet och bättre inlärning förklaras av just den associativa förmågan: det är alltså inte kreativitet i allmänhet som gör skillnaden – utan specifikt förmågan att länka samman avlägsna, men meningsfulla begrepp.
Som forskaren Simone Luchini uttrycker det: ”Hur bra en person är på att länka samman avlägsna begrepp avgör om deras kreativitet leder till bättre inlärning.”
Detta har viktiga implikationer för utbildning och undervisning. Forskningen tyder på att undervisningsmetoder som stimulerar associativt tänkande – alltså att elever aktivt uppmuntras att tänka utanför de mest uppenbara kopplingarna och hitta nya kopplingar – kan förstärka både minne och förståelse. Utbildare uppmanas alltså att integrera kreativa övningar som inte bara fokuserar på repetition eller återgivande utan kräver kreativt arbete och reflektion.
Samtidigt lyfter forskarna fram begränsningar: Studien har inriktats på språkinlärning och på universitetsstudenter, vilket innebär att resultaten kanske inte utan vidare kan överföras till andra ämnesområden eller åldersgrupper. Framtida forskning kommer därför att behöva undersöka om denna effekt också förekommer i klassrum för yngre elever, i andra ämnen och i olika kulturella kontexter.
Sammanfattningsvis visar studien att kreativitet — när den kanaliseras genom aktivt associativt tänkande — är mer än en konstnärlig färdighet: den utgör en konkret kognitiv mekanism som kan göra oss bättre på att lära nytt.
