Boken ”Den lojala medarbetaren” är skriven av Joakim Harping, med bakgrund i ledande roller inom flera branscher samt som lärare och föreläsare på IHM, Medieinstitutet, Företagsuniversitetet med flera, och Johan Brandt, med bred erfarenhet från olika ledarroller och som organisationskonsult både i Sverige och internationellt.
Bokens mål är att ge vägledning med reflektioner, idéer och verktyg för att uppnå en optimal och kontrollerad personalomsättning. Författarna ser ett behov av en bok som utifrån medarbetarperspektivet:
- Förklarar varför det är viktigt att behålla sina viktigaste medarbetare
- Beskriver vad som krävs för att behålla dem
- Visar hur verksamheten kan arbeta aktivt för att behålla sin personal
Bygger på forskningsmetoden ”The Grounded Theory”
Boken bygger på forskningsmetoden ”The Grounded Theory”, ursprungligen utvecklad inom medicinsk sociologi och nu en av de mest citerade metoderna för kvalitativ dataanalys. Den används inom allt från företagsekonomi till pedagogik. Metoden fokuserar på verklighetsbaserade observationer som den främsta källan till kunskap.
Författarna har genomfört cirka 130 djupintervjuer med medarbetare och chefer i tre steg, där kriterierna för undersökningen kontinuerligt testades och utvecklades.
Vad får talanger att stanna kvar?
Boken belyser vad som faktiskt får duktiga medarbetare att vilja stanna och växa. Fokus ligger på individen – inte grupper eller kollektiv – och hur lojalitet inte kan krävas, utan måste förtjänas. Människors behov förändras ständigt, och det som är viktigt idag kan vara irrelevant imorgon.
Boken ger dig som ledare verktyg, inspiration och konkreta exempel på hur du kan skapa en miljö där varje medarbetare känner sig sedd och uppskattad.
Den riktar sig till chefer, blivande ledare, HR-professionella och alla som arbetar med ledarskapsutveckling. Många av de intervjuade hade aldrig tidigare fått frågan om vad som skulle få dem att stanna – den kom först när de sa upp sig. Trots att många arbetsgivare förstår vikten av att behålla sina talanger, förblir frågan ofta osagd, som en ”elefant i rummet”.
